Det var den generella vanan av de högt uppsatta i Mecka att leva i städer och skicka deras barn till någon beduin som skulle amma dem, så att de kanske skulle växa upp i ett fritt och hälsosamt område i öknen. Där kunde de även bli starka och få ett rent tal och beteende av beduinerna, som var kända för deras anständighet i deras tal och för att vara fria från de dåliga vanor som ofta framgick i centrala städerna. Denna vana är fortfarande praktiserat idag bland vissa aristokrater i Mecka.

Profeten (frid och välsignelser över honom) blev litad till Haleemah bint Abi Dhuaib från Bani Sad bin Bakr. Hennes make var Al-Harith bin ‘Abdul ‘Uzza called Abi Kabshah, från samma stam. Muhammed (frid och välsignelser över honom) hade många foster brödrar och systrar ‘Abdullah bin Al-Harith, Aneesah bint Al-Harith, Hudhafah or Judhamah bint Al-Harith (känd som Ash-Shayma’), och hon brukade amma Profeten (frid och välsignelser över honom) och Abu Sufyan bin al-harith bin abdul-muttalib, Profetens (frid och välsignelser över honom) kusin. Hamzah bin Abdul Muttalib, Profetens (frid och välsignelser över honom) farbror, blev ammad av två kvinnor, Thuyeba and Haleemah As-Sa‘diyah, som ammade Profeten(frid och välsignelser över honom).

Traditioner relaterar till hur Haleemah och hela hennes hushåll blev välsignat av goda händelser när bebisen Muhammed (frid och välsignelser över honom) levde under deras skydd. Ibn Ishaq säger att Haleemah återberättade att hon med hennes man och ett ammanda barn, gick från deras by i sällskap med andra kvinnor från hennes klan i uppdrag att finna barn att amma. Hon sade:

"Det var ett år av torka och hunger och vi hade ingenting att äta. Jag red på en brun åsnehona. Vi hade också med oss en gammal kamelhona. Vid Allah vi kunde inte få en droppe mjölk. Vi kunde inte sova på natten för vårt barn fortsatte gråta pågrund av hunger. Det fanns inte tillräckligt med mjölk i mitt bröst och inte ens kamelhonan hade mjölk för att mata honom. Vi brukade konstant be för regn och lättnad. Långt efter nådde vi Makkah för att söka barn att amma. Inte en enda kvinna ville ha Allahs Sändebud, frid och välsignelser över honom, att amma. Eftersom han var föräldralös vägrade de ta emot honom. Alla ville ha belöning från barnens pappor.. En föräldralös! Vad skulle hans farfar och mor kunna ge? Så vi gick ifrån honom pågrund av det. Varje kvinna kom till mig med ett barn att amma och när vi var påväg att åka tillbaka, sade jag till min make: "Vid Allah, jag gillar inte att gå tillbaka med de andra kvinnorna utan någon bebis. Jag borde gå till den föräldralöse och ta honom." Han sade, "Det finns ingen skada i att göra så och kanske välsignar Allah oss genom honom." När jag lyfte honom i mina armar och återvände till mitt ställe för att amma så fick jag en överraskning, det fanns tillräckligt med mjölk i bröstet. Han drack tills han blev nöjd, och det gjorde även hans fosterbror och sedan sov båda trots att min son inte kunnat sova förra natten. Min make gick sedan till kamelhonan för att mjölka den och, till hans förvåning, fann han mycket mjölk i den. Han mjölkade den och vi drack tills vi blev mätta, och njöt en skön sömn den natten. Nästa morgon, sade min make, "Vid Allah, Haleemah, du måste förstå att du har fått ett välsignat barn." Och jag svarade: "Vid Allahs Ära, jag hoppas det."


Återberättelsen är så att Haleemahs resa hem och hennes liv, så länge Profeten (frid och välsignelser över honom) stannade med henne, var omringat med goda framgångar. Åsnan som hon ridit på när hon kom till Makkah var svag och långsam; den fick en snabb hastighet till förvåningen av Haleemahs resepartners. Vid tiden som de nådde boendena i landet av klanen Sa'd, fann de att goda ting nått dem. Det döda landet fick massa gräs och djur kom till dem nöjda och fyllda med mjölk. Muhammad (frid och välsignelser över honom) stannade med Haleemah i två år innan han var färdig då Haleemah sade:

"Vi tog tillbaka honom till sin mor och bad henne att han skulle få stanna hos oss och ta av den goda lyckan och välsignelser som han givit dem. Vi tjatade om det och sade att vi inte ville han skulle bli sjuk av en speciell infektion som finns i Makkah. Så vi fick som vi ville och han fick stanna hos oss tills han var fyra eller fem år."

Det var under denna period och innan Muhammad, frid och välsignelser över honom, nådde treårsåldern som följande händelse sägs att ha skett. Det är sagt att Muhammad, frid och välsignelser över honom, lekte i en gård bakom boendena med Halimahs son när sonen sprang tillbaka till sina föräldrar och sade, "Två vitklädda män tog min Quraishbror(muhammed), lade ner honom, öppnade hans kropp, och vände på honom." Det är också rapporterat att Halimah sade, "Min make och jag sprang mot pojken och fann honom stå helt blek. Vi frågade vad som hänt och pojken svarade, 'Två män klädda i vitt kom till mig, lade ner mig, öppnade mitt bröst och tog bort någonting jag inte vet."


Efter denna händelse var Haleemah orolig för pojken och gav honom tillbaka till sin mor, som han var med tills han blev sex år.

Till minne av sin make, bestämde sig Amina att besöka hans grav i Yathrib (Madinah). Hon började en resa på 500km med hennes föräldralöse pojk, kvinnotjänare Umm Ayman och hennes svärfar Abdul-Muttalib. Hon var där en månad och åkte sedan tillbaka till Makkah. På vägen, fick hon en allvarlig sjukdom och dog i Abwa på vägen mellan Makkah och Madinah.

‘Abdul-Muttalib tog med sig pojken till Makkah. Han hade en varm passion jämtemot pojken, sin föräldralöse barnbarn, som vars senaste katastrof (moderns död) gett mer till smärtan från förr. 'Abdul-Muttalib var mer engagerad med sitt banbarn än med sina egna barn. Han lämnade aldrig pojken att vara ensam, och gillade honom mer än sina egna barn. Ibn Hisham rapporterade: "Som en ledare av Quraysh och mästare av Macka, brukade den ålderliga ledaren sitta på en kudde i skuggan av Ka'bah. Hans barn brukade sitta runt den i heder av sin far, men Muhammad, frid och välsignelser över honom, brukade sitta på den. Hans farbröder brukade ta tillbaka honom men om Abdul-Muttalib var närvarande brukade han säga, "Låt bli mitt barnbarn. Jag svär vid Allah att denna pojk har en speciell position." Han brukade sätta pojken på sin kudde, klappa honom på ryggen och var alltid nöjd med var pojken gjorde.

När Muhammad, frid och välsignelser över honom, var åtta år, dog hans farfar Abdul-Muttalib i Makkah. Nu tog hans farbror Abu Talib hand om honom.

Abu Talib tog hand om sin brorsson på bästa sätt. Han hade honom tillsammans med sina barn och gillade honom bättre. Han behandlade pojken med mycket respekt och kärlek. Abu Talib levde i 40 år med att älska sin brorson och skydda och hjälpa honom på alla vis (tills han dog). Hans relation med andra försvann i ljuset av behandlingen till Profeten frid och välsignelser över honom.

Ibn Asakir rapporterade av autoriteten av Jalhamah bin 'Arfuta som sade: "Jag kom till Makkah när det var ett år av torka, så Quraish sade, 'Å Abu Talib, byn hade blivit bladlös och barnen är hungriga, låt oss gå och be för regn.' Abu Talib gick till al-Kabah med en ung pojke som vacker som solen, och ett svart moln var över hans huvud. Abu Talib stod vid väggen av Ka'bah och bad för regn. Ommedelbart kom moln från alla håll och regn föll hårt och orsaker forsar och växter att komma i staden och i landet.

Fortsättning följer...

---

Denna översättningen är tagen från : "Islamic Awareness for the Youth" från Facebook, de har tagit det från 'Ibn Kathir.