Förlovning inom Islam
Pris ske till Allah.
Förlovning i enlighet med sharia' betyder att mannen frågar kvinnan om hennes hand i giftermål. De lärdas syn är att en förlovning är föreskrivet för den som vill gifta sig. Allah säger (vad som betyder):
”Och det är ingen synd över er om ni hintar till kvinnorna (att ni vill gifta er).”
[al Baqarah 2:235]
och det är återberättat att Profeten ( frid och välsignelser över honom) blev förlovad med Aisha (al-Bukhaari, al-Nikaah 4793). Och i al-Saheeh står det även att Sändebudet (frid och välsignelser över honom) blev förlovad med Hafsah (Al-Bukhari, al-Nikaah 4830)
Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) uppmuntrade den som vill förlova sig att titta på kvinnan som han önskade att fria till. Enligt hadithen, ”När någon av er föreslår äktenskap(friar) till en kvinna, om han kan titta på det som kommer uppmuntra honom att gifta sig med henne, låt honom då göra det.” (Abu Dawood, al-Nikaah, 2082; klassad som hasan by al-Albaani i Saheeh Abi Dawood, 1832).
Men inom Islamisk sharia finns inga specifika sedvanor som måste följas angående en förlovning. Vad några muslimer gör, utropar förlovningen, har en fest för att fira och utbyta gåvor, faller under seder som är tillåtna i princip, och ingen av dem är haram förutom dem som sharia indikerar är haram – vilket inkluderar utbytet av ringar mellan det förlovade paret, en sed som i arabiska är känt som ”dublah”.
Denna sed går emot sharia av följande anledningar:
1 – Vissa människor tror att dessa ringar ökar kärleken mellan paret och har en effekt på deras relation. Detta är en ignorant tro och är fäst vid någonting som det inte finns någon grund för i shariah och som inte har någon mening.
2 – Denna sed involverar imiterandet av ickemuslimer så som kristna och andra. Det är inte en muslimsk sed över huvud taget. Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) varnade oss emot det när han sade, ”Ni kommer oundvikligen följa vägarna av de som kommit före er, (en) handlängd efter handlängd, aln efter aln, tills även om de gick in i ett ödlehål, kommer ni följa dem.” Vi sade, ”Å Allahs Sändebud, (menar du) judarna och de kristna?” Han sade, ”Vem annars?”(Rapporterad av al-Bukhaari, al-I’tisaam bi’l-Kitaab wa’l-Sunnah, 6889; Muslim, al-‘Ilm, 6723).
Och Profeten (frid och välsignelser över honom) sade, ”Den som imiterar ett folk är en av dem.” (Återberättat av Abu Dawood, al-Libaas, 4031; klassad som saheeh aval-Albaani in Saheeh Abi Dawood, 3401).
3- Denna förlovning äger oftast rum innan 'aqd (äktenskapskontraktet), i vilket fall det inte är tillåtet för mannen att sätta ringen på sin fästmös hand själv, eftersom hon fortfarande är en främling (icke-mahram) för honom, och har inte ännu blivit hans fru.
Slutligen, citerar vi orden av Shaykh Ibn ‘Uthaymeen (må Allah vara barmhärtig över honom) om detta ämnet:
”' Dublah' är ett ord som refererar till förlovningsringen. I princip är det inte någonting fel med ringar (de är tillåtna), förutom om det medföljer vissa trosuppfattningar, som vissa människor gör när mannen skriver sitt namn på ringen han ger till sin fästmö, och kvinnan skriver sitt namn på ringen hon ger sin fästman, med tron att detta kommer garantera bandet mellan dem. I detta fall är 'dublah' eller förlovningsring haram, eftersom det representerar en länk till någonting som det inte finns någon grund för i sharia' och som inte har någon mening. Liknande är det inte tillåtet för mannen att sätta ringen på kvinnans hand själv, eftersom hon inte ännu är hans fru, så hon är fortfarande en främling (icke-mahram) för honom: hon är inte hans fru förrän efter äktenskapskontraktet är gjort.”
Al-Fataawa al-Jaami’ah li’l-Mar’ah al-Muslimah, 3/914.
Källa: http://islamqa.info/en/20069
Förlovning i enlighet med sharia' betyder att mannen frågar kvinnan om hennes hand i giftermål. De lärdas syn är att en förlovning är föreskrivet för den som vill gifta sig. Allah säger (vad som betyder):
”Och det är ingen synd över er om ni hintar till kvinnorna (att ni vill gifta er).”
[al Baqarah 2:235]
och det är återberättat att Profeten ( frid och välsignelser över honom) blev förlovad med Aisha (al-Bukhaari, al-Nikaah 4793). Och i al-Saheeh står det även att Sändebudet (frid och välsignelser över honom) blev förlovad med Hafsah (Al-Bukhari, al-Nikaah 4830)
Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) uppmuntrade den som vill förlova sig att titta på kvinnan som han önskade att fria till. Enligt hadithen, ”När någon av er föreslår äktenskap(friar) till en kvinna, om han kan titta på det som kommer uppmuntra honom att gifta sig med henne, låt honom då göra det.” (Abu Dawood, al-Nikaah, 2082; klassad som hasan by al-Albaani i Saheeh Abi Dawood, 1832).
Men inom Islamisk sharia finns inga specifika sedvanor som måste följas angående en förlovning. Vad några muslimer gör, utropar förlovningen, har en fest för att fira och utbyta gåvor, faller under seder som är tillåtna i princip, och ingen av dem är haram förutom dem som sharia indikerar är haram – vilket inkluderar utbytet av ringar mellan det förlovade paret, en sed som i arabiska är känt som ”dublah”.
Denna sed går emot sharia av följande anledningar:
1 – Vissa människor tror att dessa ringar ökar kärleken mellan paret och har en effekt på deras relation. Detta är en ignorant tro och är fäst vid någonting som det inte finns någon grund för i shariah och som inte har någon mening.
2 – Denna sed involverar imiterandet av ickemuslimer så som kristna och andra. Det är inte en muslimsk sed över huvud taget. Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) varnade oss emot det när han sade, ”Ni kommer oundvikligen följa vägarna av de som kommit före er, (en) handlängd efter handlängd, aln efter aln, tills även om de gick in i ett ödlehål, kommer ni följa dem.” Vi sade, ”Å Allahs Sändebud, (menar du) judarna och de kristna?” Han sade, ”Vem annars?”(Rapporterad av al-Bukhaari, al-I’tisaam bi’l-Kitaab wa’l-Sunnah, 6889; Muslim, al-‘Ilm, 6723).
Och Profeten (frid och välsignelser över honom) sade, ”Den som imiterar ett folk är en av dem.” (Återberättat av Abu Dawood, al-Libaas, 4031; klassad som saheeh aval-Albaani in Saheeh Abi Dawood, 3401).
3- Denna förlovning äger oftast rum innan 'aqd (äktenskapskontraktet), i vilket fall det inte är tillåtet för mannen att sätta ringen på sin fästmös hand själv, eftersom hon fortfarande är en främling (icke-mahram) för honom, och har inte ännu blivit hans fru.
Slutligen, citerar vi orden av Shaykh Ibn ‘Uthaymeen (må Allah vara barmhärtig över honom) om detta ämnet:
”' Dublah' är ett ord som refererar till förlovningsringen. I princip är det inte någonting fel med ringar (de är tillåtna), förutom om det medföljer vissa trosuppfattningar, som vissa människor gör när mannen skriver sitt namn på ringen han ger till sin fästmö, och kvinnan skriver sitt namn på ringen hon ger sin fästman, med tron att detta kommer garantera bandet mellan dem. I detta fall är 'dublah' eller förlovningsring haram, eftersom det representerar en länk till någonting som det inte finns någon grund för i sharia' och som inte har någon mening. Liknande är det inte tillåtet för mannen att sätta ringen på kvinnans hand själv, eftersom hon inte ännu är hans fru, så hon är fortfarande en främling (icke-mahram) för honom: hon är inte hans fru förrän efter äktenskapskontraktet är gjort.”
Al-Fataawa al-Jaami’ah li’l-Mar’ah al-Muslimah, 3/914.
Källa: http://islamqa.info/en/20069
Kommentarer
