Här är en bild jag gjorde för att använda som cover på facebooks "timeline". Visa era vänner och familj vilken underbar man han var genom denna design inshaAllah..
Klicka på bilden för att få dess riktiga storlek, dra bilden till en ny flik och spara :)
Verser om Allahs Sista Sändebud Muhammad frid och välsignelser över honom
Bismillahir Rahmanir Raheem
Allah, ärad vare Han, presenterar det Nobla Sändebudet, salAllahu aleyhi wa salam på följande vis:
“Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk.”
[al-Anbiyah, 107]
“Profet! Vi har sänt dig som ett vittne för sanningen och som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare, och som den som på Vårt uppdrag kallar [människorna] till Gud, och som en ledfyr [för de vilsegångna].”
[Al-Ahzab, 45- 46]
“I GUDS Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen.”
[Al-Ahzab, 21]
“Helt visst kommer din belöning att vara i evighet. Ditt liv och ditt handlande är ett lysande [exempel]”
[Al-Qalam, 3-4]
“Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och låt inte era [goda] handlingar gå förlorade!”
[Muhammad, 33]
“De som lyder Gud och Sändebudet skall få en plats vid sidan av dem som Gud välsignar med Sina gåvor - profeterna och de sanningsenliga och de som [med sina liv] vittnat om sanningen och de som gjorde det goda och det rätta - en ädel skara!”
[An-Nisa, 69]
“Gud och Hans änglar välsignar Profeten; be Gud välsigna honom, ni troende, och hälsa honom med en vördnadsfull hälsning!”
Ville tipsa om en jättevacker sida som handlar om Allahs Sista Sändebud, Muhammad frid och välsignelser över honom.!
Bra för både icke-muslimer och muslimer att få lära sig om vem han var. Finns så många lögner som sprids på nätet om honom och islam. Här får ni alla veta exakta sanningar insh'Allah!
De kommer uppdatera med nytt insh'Allah så mycket de kan! Och den som vill hjälpa till med material dit kan bara kontakta dem..
Har även lagt upp pdf-böcker om Profeten Muhammad salAllahu aleyhi wa salam i sidan "Svenska Böcker om Islam" .. :)
Till de som gillar att se action på min blogg får förlåta mig att jag inte är så aktiv. Så brukar det vara, ibland mycket, ibland lagom och ibland väldigt lite!
as salamu aleikum wa rahmatulahi wa barakatuh //er syster
Profeten Muhammeds (Frid o välsignelser över honom) Barndom
Det var den generella vanan av de högt uppsatta i Mecka att leva i städer och skicka deras barn till någon beduin som skulle amma dem, så att de kanske skulle växa upp i ett fritt och hälsosamt område i öknen. Där kunde de även bli starka och få ett rent tal och beteende av beduinerna, som var kända för deras anständighet i deras tal och för att vara fria från de dåliga vanor som ofta framgick i centrala städerna. Denna vana är fortfarande praktiserat idag bland vissa aristokrater i Mecka.
Profeten (frid och välsignelser över honom) blev litad till Haleemah bint Abi Dhuaib från Bani Sad bin Bakr. Hennes make var Al-Harith bin ‘Abdul ‘Uzza called Abi Kabshah, från samma stam. Muhammed (frid och välsignelser över honom) hade många foster brödrar och systrar ‘Abdullah bin Al-Harith, Aneesah bint Al-Harith, Hudhafah or Judhamah bint Al-Harith (känd som Ash-Shayma’), och hon brukade amma Profeten (frid och välsignelser över honom) och Abu Sufyan bin al-harith bin abdul-muttalib, Profetens (frid och välsignelser över honom) kusin. Hamzah bin Abdul Muttalib, Profetens (frid och välsignelser över honom) farbror, blev ammad av två kvinnor, Thuyeba and Haleemah As-Sa‘diyah, som ammade Profeten(frid och välsignelser över honom).
Traditioner relaterar till hur Haleemah och hela hennes hushåll blev välsignat av goda händelser när bebisen Muhammed (frid och välsignelser över honom) levde under deras skydd. Ibn Ishaq säger att Haleemah återberättade att hon med hennes man och ett ammanda barn, gick från deras by i sällskap med andra kvinnor från hennes klan i uppdrag att finna barn att amma. Hon sade:
"Det var ett år av torka och hunger och vi hade ingenting att äta. Jag red på en brun åsnehona. Vi hade också med oss en gammal kamelhona. Vid Allah vi kunde inte få en droppe mjölk. Vi kunde inte sova på natten för vårt barn fortsatte gråta pågrund av hunger. Det fanns inte tillräckligt med mjölk i mitt bröst och inte ens kamelhonan hade mjölk för att mata honom. Vi brukade konstant be för regn och lättnad. Långt efter nådde vi Makkah för att söka barn att amma. Inte en enda kvinna ville ha Allahs Sändebud, frid och välsignelser över honom, att amma. Eftersom han var föräldralös vägrade de ta emot honom. Alla ville ha belöning från barnens pappor.. En föräldralös! Vad skulle hans farfar och mor kunna ge? Så vi gick ifrån honom pågrund av det. Varje kvinna kom till mig med ett barn att amma och när vi var påväg att åka tillbaka, sade jag till min make: "Vid Allah, jag gillar inte att gå tillbaka med de andra kvinnorna utan någon bebis. Jag borde gå till den föräldralöse och ta honom." Han sade, "Det finns ingen skada i att göra så och kanske välsignar Allah oss genom honom." När jag lyfte honom i mina armar och återvände till mitt ställe för att amma så fick jag en överraskning, det fanns tillräckligt med mjölk i bröstet. Han drack tills han blev nöjd, och det gjorde även hans fosterbror och sedan sov båda trots att min son inte kunnat sova förra natten. Min make gick sedan till kamelhonan för att mjölka den och, till hans förvåning, fann han mycket mjölk i den. Han mjölkade den och vi drack tills vi blev mätta, och njöt en skön sömn den natten. Nästa morgon, sade min make, "Vid Allah, Haleemah, du måste förstå att du har fått ett välsignat barn." Och jag svarade: "Vid Allahs Ära, jag hoppas det."
Återberättelsen är så att Haleemahs resa hem och hennes liv, så länge Profeten (frid och välsignelser över honom) stannade med henne, var omringat med goda framgångar. Åsnan som hon ridit på när hon kom till Makkah var svag och långsam; den fick en snabb hastighet till förvåningen av Haleemahs resepartners. Vid tiden som de nådde boendena i landet av klanen Sa'd, fann de att goda ting nått dem. Det döda landet fick massa gräs och djur kom till dem nöjda och fyllda med mjölk. Muhammad (frid och välsignelser över honom) stannade med Haleemah i två år innan han var färdig då Haleemah sade:
"Vi tog tillbaka honom till sin mor och bad henne att han skulle få stanna hos oss och ta av den goda lyckan och välsignelser som han givit dem. Vi tjatade om det och sade att vi inte ville han skulle bli sjuk av en speciell infektion som finns i Makkah. Så vi fick som vi ville och han fick stanna hos oss tills han var fyra eller fem år."
Det var under denna period och innan Muhammad, frid och välsignelser över honom, nådde treårsåldern som följande händelse sägs att ha skett. Det är sagt att Muhammad, frid och välsignelser över honom, lekte i en gård bakom boendena med Halimahs son när sonen sprang tillbaka till sina föräldrar och sade, "Två vitklädda män tog min Quraishbror(muhammed), lade ner honom, öppnade hans kropp, och vände på honom." Det är också rapporterat att Halimah sade, "Min make och jag sprang mot pojken och fann honom stå helt blek. Vi frågade vad som hänt och pojken svarade, 'Två män klädda i vitt kom till mig, lade ner mig, öppnade mitt bröst och tog bort någonting jag inte vet."
Efter denna händelse var Haleemah orolig för pojken och gav honom tillbaka till sin mor, som han var med tills han blev sex år.
Till minne av sin make, bestämde sig Amina att besöka hans grav i Yathrib (Madinah). Hon började en resa på 500km med hennes föräldralöse pojk, kvinnotjänare Umm Ayman och hennes svärfar Abdul-Muttalib. Hon var där en månad och åkte sedan tillbaka till Makkah. På vägen, fick hon en allvarlig sjukdom och dog i Abwa på vägen mellan Makkah och Madinah.
‘Abdul-Muttalib tog med sig pojken till Makkah. Han hade en varm passion jämtemot pojken, sin föräldralöse barnbarn, som vars senaste katastrof (moderns död) gett mer till smärtan från förr. 'Abdul-Muttalib var mer engagerad med sitt banbarn än med sina egna barn. Han lämnade aldrig pojken att vara ensam, och gillade honom mer än sina egna barn. Ibn Hisham rapporterade: "Som en ledare av Quraysh och mästare av Macka, brukade den ålderliga ledaren sitta på en kudde i skuggan av Ka'bah. Hans barn brukade sitta runt den i heder av sin far, men Muhammad, frid och välsignelser över honom, brukade sitta på den. Hans farbröder brukade ta tillbaka honom men om Abdul-Muttalib var närvarande brukade han säga, "Låt bli mitt barnbarn. Jag svär vid Allah att denna pojk har en speciell position." Han brukade sätta pojken på sin kudde, klappa honom på ryggen och var alltid nöjd med var pojken gjorde.
När Muhammad, frid och välsignelser över honom, var åtta år, dog hans farfar Abdul-Muttalib i Makkah. Nu tog hans farbror Abu Talib hand om honom.
Abu Talib tog hand om sin brorsson på bästa sätt. Han hade honom tillsammans med sina barn och gillade honom bättre. Han behandlade pojken med mycket respekt och kärlek. Abu Talib levde i 40 år med att älska sin brorson och skydda och hjälpa honom på alla vis (tills han dog). Hans relation med andra försvann i ljuset av behandlingen till Profeten frid och välsignelser över honom.
Ibn Asakir rapporterade av autoriteten av Jalhamah bin 'Arfuta som sade: "Jag kom till Makkah när det var ett år av torka, så Quraish sade, 'Å Abu Talib, byn hade blivit bladlös och barnen är hungriga, låt oss gå och be för regn.' Abu Talib gick till al-Kabah med en ung pojke som vacker som solen, och ett svart moln var över hans huvud. Abu Talib stod vid väggen av Ka'bah och bad för regn. Ommedelbart kom moln från alla håll och regn föll hårt och orsaker forsar och växter att komma i staden och i landet.
Fortsättning följer... Denna översättningen är tagen från : "Islamic Awareness for the Youth" från Facebook, de har tagit det från 'Ibn Kathir.
Del 2. Födseln av Profeten Muhammed (Frid och Välsignelser över honom)
Bismillahir Rahmanir Raheem
Bara en liten, liten inblick av vad som skedde under Profeten Muhammeds,salAllahu aleyhi wa salam, födsel.
Muhammed, salAllahu aleyhi wa salam, Mästaren av Profeter, var född i Bani Hashim i Mekkah på en måndag morgon, den nionde Rabi' al-Awwal [finns skillnader i åsikter här], samma år som året med händelsen med Elefanten, den tjugonde eller tjugo-andra April 571 A.D., enligt den lärda Muhammad Sulaimân Al-Mansourpuri, och astrologen Mahmûd Pasha.
Det är återberättat att när mamman till Allahs Profet (Amina, dotter av Wahab bin 'Abd Munaf bin Zahra bin Kilab) blev gravid med honom hade hon en syn, och en röst talade till henne, sägandes,
"Du är gravid med mästaren av denna nationen. När han föds till jorden, måste du säga, 'Jag placerar honom under skyddet av den Ende, från förstörelse av varenda avundsjuk person.' Och du måste ge han namnet Muhammad"
Och när hon bar på barnet i sin livmoder hade hon en syn där hon såg ett ljus komma från henne vilket lös ända till slotten av Bushra i Syrien.
Vid tiden av Profetens födsel så stod en Jude på ett tak i ett hus i Medina och kallade fram det judiska folket varav de samlades runt honom. De sade "Ve på dig. Vad är det som sker?" Han sade till dem, "Denna natt har en stjärna rest sig, under vilken Sändebudet är fött."
Det var också men kontroversiellt rapporterat att viktiga föregångare kom med hans födsel: fjorton läktare av Kisras palats sprack upp och rullade ner, Magikernas 'heliga' eld dog och några kyrkor på Lake Sawa sjönk ner och kollapsade.
När hans moder hade fött Allahs Sändebud sände hon följande meddelande till hans farfar, Abdul Muttalib: "Ett spädbarn är fött till dig, kom och se honom." Den gamla mannen var överlycklig över nyheterna och måste ha kommit ihåg sin son Abdullah*. Han kom och hon berättade vad hon hört och sett under sin graviditet och namnet hon blivit beodrad att ge sitt barn. Det är sagt att hans farfar tog barnet in till Kaba och bad till Allah och tackade Honom för Hans gåva; sedan gav han honom tillbaka till sin mor och väntade vid hennes sida för kommandet av kvinnor som skulle amma barn från klanen Banu Sad så att en av dem skulle ta hand om den nyfödde, så gjorde man i Mecka.
Profeten, salAllahu aleyhi wa salam, blev omskärd på sin sjunde dag då Araberna brukade göra så. Den första kvinnan som ammade honom efter sin mamma var Thuyebah, konkubinen av Abu Lahab, med sin son, Masrouh. Hon hade ammat Hamzah bin Abdul Muttalib tidigare och senare Abu Salamah bin ‘Abd Al-Asad Al-Makhzumi.
-------------------------
*[ ‘Abdullah bin Muttalib (fadern till Profeten) var sonen som ödets pilar pekade mot att bli offrad till Kabah: Abdul Muttalib hade lovat (när han endast hade en son) att om han skulle få tio söner som växte upp till mogen ålder skulle han offra en av dem till Allah nära Kaba och hans önskning blev uppfylld: han fick tio fullväxta söner. Och när han kallade på dem att hjälpa honom med att fullfölja löftet, accepterade dem. Deras namn blev skrivet på pilar och blev gett till en väktare till en av deras idoler, Hubal. Pilarna blandades och ett namn draget. Pilen visade att Abdullah skulle bli offrad. Abdul Muttalib tog då sin son till Kaba med en kniv för att slakta pojken. Quraish, hans farbröder från Makhzum och hans bror Abu Talib, ville, försökte få honom att inte göra det. De sökte råd hur de skulle göra. Och tog dit en spåkvinna att säga hur de skulle göra. Hon sade att om Abdullahs namn skulle komma upp igen så skulle han även slakta tio kameler. Så de drog pilar tills Abdullahs namn visat sig tio gånger och han skulle offra hundra kameler. Så detta blev vad man skulle betala i blodspengar. Han slaktade hundra kameler till folket att äta och detta var vad som gjorde att han inte slaktade sin son.]
De flesta historiker säger att Abdullah dog två månader innan Muhammed,salAllahu aleyhi wa salam, föddes - snart efter giftermålet med Amina blev han sänd av sin pappa att köpa dadlar i Madinah där han dog. I en annan version åkte han till Syrien på en handlesresa och dog i Medinah på vägen tillbaka. [finns olika åsikter om detta].. Han begravdes i huset An-Nabigha Al-Ju‘di. Han dog i 25 års åldern.
Med Allahs hjälp ska jag insh'Allah få upp artiklar om Profeten Muhammeds(salAllahu aleyhi wa salam) sira(liv).. Det är viktigt alhamdulilah att få veta om Profeten Muhammed(salAllahu aleyhi wa salam) eftersom detta ger oss insikt i historian och högre imaan.. Det hjälper en bara vidare i sitt kämpande i denna värld..
Detta är historian om Elefantens folk, snabbt, och sammanfattat.
Det har redan blivit nämnt i historian av Dikets folk att Dhu Nuwas, den sista kungen av Himyar, en polyteist -- var den som beodrade dödandet av Dikets folk. De var kristna och deras mängd var ungefär tjugo tusen. Ingen av dem förutom en man vid namn Daws Dhu Tha'laban rymde. Han rymde till Ash-Sham där han sökte skydd hos Caesar, härskaren av Ash-Sham, som även var kristen. Caesar skrev till An-Najashi, kungen av Etiopien (Abyssinia), som var närmare till hemmet av mannen. An-Najashi skickade två guvernörer med honom:
Aryat och Abrahah bin As-Sabah Abu Yaksum, tillsammans med en stor armé. Armén kom in i Yemen och började söka genom husen och plundrade i sökandet av kungen av Himyar (Dhu Nuwas). Dhu Nuwas var senare dödad genom att drunkna i havet. Därför, var etiopierna fria att härska i Yemen, med Aryat och Abrahah som deras guvernörer. Fast, de brukade ständigt vara oense om olika saker, attackerade varandra, slogs mot varandra och krigade mot varandra, tills en av dem sade till den andra, "Det finns ingen anledning till att våra arméer slåss. Istället låt oss slåss (i en duell) och den som dödar den andra blir ledaren över Yemen."
Den andra accepterade kampen och det blev en duell. Bakom varje man fanns en kanal av vatten (för att hindra någon från att fly). Aryat fick övertaget och träffade Abrahah med sitt svärd, splittrade hans näsa och mun, huggandes på hans ansikte. Men 'Atawdah, Abrahas vakt, attackerade Aryat och dödade honom. Därför återvände Abrahah skadad till Yemen där han blev behandlad för sina skador och återhämtade sig. Han blev kommendör av den Abyssianska armén i Yemen.
Sedan skrev kungen av Abyssinia, An-Najashi till honom, skyllde på honom om vad som hänt mellan honom och Aryat, och hotade honom, svor att han skulle trampa på jorden i Yemen och hugga av hans panna. Därför, sände Abrahah ett bud med gåvor och vackra objekt till An-Najashi för att lugna och smickra honom, och en säck med jord från Yemen och en bit av hans klippta hår från pannan. Han sade i sitt brev till kungen, "Låt kungen gå på denna jord och fullfölja sin ed, och detta är mitt klippta hår från framsidan av mitt huvud som jag sänt till dig." När An-Najashi fick detta, var han nöjd med Abrahah och gav honom sitt godkännande.
Sedan skrev Abrahah till An-Najashi och sa att han skulle bygga en kyrka för honom i Yemen, sorten som aldrig blivit byggt förut. Därför, byggde han en enorm kyrka i San'a', hög och vackert byggd och dekorerad på alla sidor. Araberna kallade den Al-Qullays tack vare dess höjd, och för att om man kollade på den, skulle hans mössa vara i fara att ramla av då han lutade sitt huvud bakåt. Sedan beslutade sig Abrahah al-Ashram att tvinga Araberna att göra deras pilgrimsfärd till deras magnifika kyrka, så som de brukade göra pilgrimsfärd till Ka'bah i Mekkah. Han annonserade detta till sitt kungadömme (Yemen), men det var förkastat av Arab-klanerna av Adnan och Qahtan.
Quraysh var ilskna av detta så mycket att en av dem åkte till kyrkan och gick in i den en kväll. Han visade sig i kyrkan (naken) och sprang sedan iväg (flyendes från folket). När dess väktare sett vad han gjort, rapporterade de till sin kung, Abrahah, och sade; "En av Quraysh, har gjort detta i ilska över deras Hus i vars plats du har utnämnt denna kyrka." Av att höra detta, svor Abrahah att han skulle marschera till Huset av Mekkah (Ka'bah) och förstöra det sten för sten. Muqatil bin Sulayman nämnde att en grupp av män från Quraysh hade gått in i kyrkan och startat en eld. Så kyrkan fattade eld och kollapsade till marken.
Pågrund av detta, förberedde sig Abrahah och gick ut med en enorm och kraftfull armé så att ingen skulle kunna hindra honom från att fullfölja sitt uppdrag. Han tog med sig stora, kraftfulla elefanter som hade enorma kroppar som aldrig setts förut. Denna elefant kallades Mahmud och var sänd till Abrahah från An-Najashi, kungen av Abysinnien, speciellt för denna utflykt. Det har också blivit sagt att han hade åtta andra elefanter med sig; deras number har också rapporterats vara tolv, plus den stora, Mahmud - Och Allah Vet Bäst. Deras intention var att använda elefanterna att förstöra Ka'bah. De planerade att göra detta genom att fästa kedjor till pelarna av Ka'bah och placera de andra ändarna på elefantens nacke. Sedan skulle de få elefanten att dra dem så att Ka'bahs väggar skulle ner på en och samma gång.
När Araberna fick höra om Abrahas expedition, såg de det som en extremt viktig sak. De höll det som en obligation för dem att försvara det Heliga Huset och stå emot vem som helst som ville göra någonting mot det. Därför så, den noblaste mannen av folket av Yemen och den mäktigaste av deras ledare gick ut för att möta honom (Abrahah). Hans namn var Dhu Nafr. Han kallade sitt folk, och den som svarade på hans kall bland Araberna, att gå till krig mot Abrahah och slåss i försvar till det Heliga Huset. Han kallade folket till att stoppa Abrahahs plan att förstöra och ta ner Ka'bah. Folket svarade honom och de gick med i slaget mot Abrahah, men han vann över dem. Detta var Allahs vilja och Hans avsikt att hedra och ära Ka'bah.
Armén fortsatte på sin väg tills den kom till landet av Khath'am där den blev konfronterad av Nufayl bin Habib Al-Kath'ami med sitt folk, Shahran och Nahis klanerna. De slogs mot Abrahah men han vann över dem och fångade Nufayl bin Habib. Först ville han döda honom, men han förlät honom och tog honom som sin guide för att visa honom vägen till Al-Hijaz.
När de kom nära området av At-Ta'if, gick dess folk - folket av Thaqif - ut till Abrahah. De ville lugna honom då de var rädda om sin plats av dyrkan, vilket de kallade Al-Lat. Abrahah var vänlig mot dem och de sände en man vid namn Abu Righal med honom som en guide. När de kom till platsen Al-Mughammas, vilket är nära Mekkah, började de vila och satte upp läger. Sedan sände han sina trupper på plundringståg för att fånga alla djur från Mekkah, kameler och andra djur. Då fick de tag i ca tvåhundra kameler som tillhörde Adbul-Muttalib.
Ledaren av denna expedition var en man vid namn Al-Aswad bin Mafsud. Enligt vad Ibn Ishaq nämnde så, brukade några araber göra satir av honom (pågrund av delen han spelade i denna historiska händelse). Sedan skickade Abrahah en emissarie vid namn Hanatah Al-Himyari att gå in i Mekkah, beodrade honom att ta Quraysh överhuvud till honom. Han beodrade honom även att informera honom att kungen inte skulle slåss mot folket av Mekkah förutom om de skulle försöka hindra honom från att förstöra Ka'bah. Hanatah gick till staden och blev ledd till Abdul-Muttalib bin Hashim, som han gav Abrahahs meddelande till. Abdul-Muttalib svarade, "Vid Allah! Vi har ingen önskan att slåss mot honom, inte heller är vi i position att göra det. Detta är det Heliga Huset av Allah, och huset av Hans Khalil, Ibrahim, och om Han önskar att hindra honom (Abrahah) från att förstöra det, är det Hans Hus och Hans Heliga plats (att göra så). Och om Han låter honom närma sig det, vid Allah, vi har ingen anledning att försvara det från honom."
Så Hanatah sade, "Kom med mig till honom (Abrahah)." Då följde Abdul-Muttalib med honom. När Abrahah såg honom, var han imponerad av honom, för Abdul-Muttalib var en stor och vacker man. Abrahah gick ned från sin stol och satte sig med honom på mattan på marken. Så bad han sin översättare att säga till honom, "Vad behöver du?"
Abdul-Muttalib svarade till översättaren, "Jag vill att kungen ska ge tillbaka mina kameler som han tagit ifrån mig som är två hundra i nummer."
Abrahah sade till sin översättare att säga till honom, "Jag var först imponerad av dig när jag såg dig, men nu drar jag mig tillbaka från dig efter att du talat med mig. Du frågar mig om tvåhundra kameler som jag tagit ifrån dig och lämnar ämnet om ett hus som är (grunden) för din religion och religionen av dina förfäder, som jag har kommit för att förstöra och du talar inte med mig om det."
Abdul-Muttalib sade till honom, "Sannerligen, är jag herren över mina kameler. När det gäller Huset, har den sin Herre Som ska försvara den."
Abrahah sade, "Jag kan inte bli förhindrad (från att förstöra den)."
Abdul-Muttalib svarade, "Så gör det då."
Det är sagt att ett antal av Arab ledarna följde med Adbul-Muttalib och försökte ge Abrahah en tredjedel av klanen Tihamahs rikedomar om han skulle gå tillbaka från Huset, men han vägrade och återvände Abdul-Muttalibs kameler till honom. Abdul-Muttalib återvände till sitt folk och beodrade dem att lämna Mekkah och söka skydd i bergens toppar, rädd över skadorna som kan bli pågrund av armén som var emot dem.
Sedan tog han tag i metallringen av Ka'bahs dörr, och tillsammans med andra i Quraysh, kallade han på Allah att ge dem vinst över Abrahah och hans armé. Abdul-Muttalib sade, lutandes på ringen till dörren av Ka'bah, "Det finns ingenting som är mer viktigt nu för någon man just nu än försvaret av hans boskap och ägodelar. Så, O min Herre! Försvara Din ägodel. Deras kors och deras listighet vinner inte över din listighet vid tiden morgonen kommer." Enligt Ibn Ishaq, så släppte Abdul-Muttalib ringen sedan, och de lämnade Mekkah och kom till bergstopparna. Muqatil bin Sulayman nämnde att de lämnade ett hundra djur (kameler) fästa nära Ka'bah och hoppades att några av armén skulle ta några utan rätten att göra så, och därför få hämnden från Allah på sigsjälva.
När morgonen kom, förberedde sig Abrahah att gå in i den heliga staden av Mekkah. Han förberedde elefanten som hette Mahmud. Han satte sin armé i rörelse, och de satte Elefanterna i riktning mot Ka'bah. Vid den stunden så kom Nufayl bin Habib till den och ställde sig nära den, och tog den vid dess öra, han sade, "Knäböj Mahmud! Sedan vänd tillbaka och återvänd dit du kom ifrån. För du är sannerligen, i den Heliga Staden av Allah." Sedan släppte han tag i elefantens öra och den knäböjde, efter att Nufayl bin Habib gått, och skyndade sig till bergen. Abrahahs män slog elefanten för att få den att resa sig, men den vägrade. De slog den på huvudet med yxor och använde stavar för att försöka få den ur dess ställning och få den att stå, men den vägrade. Så de vände honom mot Yemen, då reste han och gick snabbt. De vände honom mot Ash-Sham och han gjorde samma. De vände honom till öst och han gjorde samma sak. Sedan vände de honom till Mekkah och han knäböjde igen.
Sedan skickade Allah fåglar från havet mot dem, som svalor och hägrar. Varje fågel bar tre stenar av storleken av kikärtor och linser, en i varje klo och en i näbben. Alla som var träffade med dem blev förstörda, alla blev inte träffade. De flydde i panik längs vägen och frågade var Nufayl var så han kunde visa vägen hem. Nufayl var på toppen i bergen med Quraysh och Araberna av Hijaz och tittade på vreden som Allah hade fixat att gå ner på elefantens folk. Nufayl sade sedan, "Var ska de fly när den Ende Äkta Guden är Förföljaren, för Al-Ashram är slagna och inte i vinst." Ibn Ishaq berättade att Nufayl sade dessa ord av poesi vid denna tid, (på engelska för orkar inte översätta denna delen)
"Didn't you live with continued support We favored you all with a revolving eye in the morning (i.e., a guide along the way). If you saw, but you did not see it at the side of the rock covered mountain that which we saw. Then you will excuse me and praise my affair, and do not grieve over what is lost between us. I praised Allah when I saw the birds, and I feared that the stones might be thrown down upon us. So all the people are asking about the whereabouts of Nufayl, as if I have some debt that I owe the Abyssinians.'' `Ata' bin Yasar and others have said that all of them were not struck by the torment at this hour of retribution. Rather some of them were destroyed immediately, while others were gradually broken down limb by limb while trying to escape. Abrahah was of those who was broken down limb by limb until he eventually died in the land of Khath`am. Ibn Ishaq said that they left (Makkah) being struck down and destroyed along every path and at every water spring. Abrahah's body was afflicted by the pestilence of the stones and his army carried him away with them as he was falling apart piece by piece, until they arrived back in San`a'. When they arrived there he was but like the baby chick of a bird. And he did not die until his heart fell out of his chest. So they claim.
This event is one of the favors Allah did for the Quraysh. He saved them from the People of the Elephant who had tried to tear down the Ka`bah and wipe out all traces of its existence. Allah destroyed them, defeated them, thwarted their plans, made their efforts in vain and sent them back routed. Although they were people who were Christians, and thus, their religion was closer to the True Religion (Islam) than the idolatry of the Quraysh, this event was a means of giving a sign and preparing the way for the coming of the Messenger of Allah . For verily, he was born during that same year according to the most popular opinion. So the tongue of destiny was saying, "We will not help you, O people of Quraysh, because of any status you may have over the Ethiopians (Abyssinians). We are only helping you in order to defend the Ancient House (the Ka`bah), which We will honor, magnify, and venerate by sending the unlettered Prophet, Muhammad , the Finality of all Prophets.''
Ibn Ishaq sade att när Allah sände Muhammed med profetskap, bland de saker han kunde nämna till Quraysh som välsignelser var att Allah hade favoriserat dem med Sina välsignelser, Han försvarade dem från Abysiniernas attack. Därför kunde de (Quraysh) vara säkra i Mekkah i en period. Allah sade,
1. HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot Elefantens armé? 2. Han gjorde deras krigslist om intet, 3. när Han sände mot dem svärm efter svärm av fåglar. 4. Träffade dem med stenar av Sijjil. 5. Och [där] lät Han dem [ligga utströdda] som de torra stråna på ett avmejat sädesfält. [Quran -Surah 105]
1. SÅ ATT Quraysh kunde förbli enade och trygga, 2. enade och trygga vad gäller såväl deras vinter- som deras sommarfärder– 3. Därför skall de tillbe Herren till denna Helgedom,, 4. som har gett dem föda när hungersnöden hotade och trygghet när fruktan hade fått makt över deras [sinnen].. [Quran – Surah 106]
Källa: Ibn Kathir
-------- Det har rapporterats i de två Sahihs att på Dagen av besegringen av Mekkah, sade Allahs Sändebud,salAllahu aleyhi wa salam, "Sannerligen, Allah förhindrade elefanten från Mekkah, och Han har get Sitt Sändebud och de troende autoriteten över den. Och sannerligen så har dess helighet återvänt just som när det var heligt igår. Så låt de som är närvarande informera de som är borta."
Sägelser av icke-muslimska lärda om Profeten Muhammed(salAllahu aleyhi wa salam)
Det är så vackert!!! Alla dessa människor insåg hur underbar Profeten Muhammed(salAllahu aleyhi wa Salam) var på alla sätt.. må Allah göra så att fler människor inser sanningen om Hans Sändebud! Må Allah vägleda alla ickemuslimer till islaam.
Profeten Muhammeds(salAllahu aleyhi wa salam) utséende
Bismillahir Rahmanir Raheem
Vi alla drömmer nog om att få se vår älskade Profet Muhammed(salAllahu aleyhi wa salam) i våra drömmar.. Därför tänkte jag att det vore bra att vi vet hur han ser ut också inshaAllah.
Återberättat av Al-Bara bin Azib, radiAllahu anho: "Profeten, salAllahu aleyhi wa salam, hade normal längd med breda axlar, (långt) hår som nådde hans öronsnibbar. En gång såg jag honom i en röd kappa och jag hade aldrig sett en mer vacker person än honom".
Återberättat av Anas, radiAllahu anho: "Håret av Allahs Sändebud, salAllahu aleyhi wa salam, var varken jätterakt, eller jättelockigt, det brukade hänga ner mellan hans axlar och öronsnibbar".
Återberättat av Wahb, Abu Juhaifa As-Sawa'i, radiAllahuAnho: "Jag såg Profeten, salAllahu aleyhi wa salam, och såg lite vitt hår under hans undre läpp ovanför hakan".
Återberättat av Anas, radiAllahu anho: "Allahs Sändebud, salAllahu aleyhi wa salam, hade mellan höjd - inte överdrivet lång eller kort. Hans hudfärg hade rosa ton - varken överdrivet vit eller mörk. Hans hår var varken grovt och lockigt, eller silkeslent. När han dog, var hans hår(helt svart förutom) mindre än tjugo vita hårstrån i huvudet och skägget".
Haditherna ovan är autentiska från Sahih al-Bukhari och sahih Muslim.
Från dessa hadither och andra autentiska återberättelser får vi följande kvalitéer av Profetens, salAllahu aleyhi wa salam, utséende.
Bra proportionerad kropp, mediumbyggd, ljus hy med rosa ton. Hans ansikte var vackert, med svarta ögon och långa ögonfransar, vacker näsa och mun, ljusa tänder med bra mellanrum. Hans skägg var stort och tjockt. Håret var ibland en längd till axlarna och ibland öronsnibbarna. Inte silkeslent eller grovt, utan mellan dessa. Håret var även svart förutom några få vita hårstrån. Han hade breda axlar. Hans axlar, armar och överkropp var håriga. Hans buk var i nivån med hans bröstkorg.
Asalamu Aleikom, hoppas allt är väl med er Inshallah.
Det är så att jag bloggar inte bara om Islam, jag svara även frågor om Islam, så gott jag kan. Jag har en sida i kamrat.com.
Det är så att jag har fått en fråga, en väldigt bra fråga, tycker jag.
Fråga: Var profeten Muhammed saw en pedofil??
Innan jag svarar så ska ni veta att jag gör min bästa.
Må Allah förlåta mig om jag säger något dåligt.
Bismillah
Svar: Det är sant att profeten Muhammed saw gifte sig med Aisha när hon var 6 år, och fullbordade äktenskapet när hon var 9 år.
Men det som inte är sant är att profeten Muhammed saw var en pedofil.
Förr i tiden fanns det noll gräns på giftermål, före profeten Muhammed saw och efter honom fram till omkring 1900 - talet.
Det var inget konstig i den tiden att flickor gifter sig runt 6 år, med män.
Varför ska icke troende just börja hacka på Profeten Muhammed saw och kalla honom pedofil, när det inte var pedofileri.
I nutiden om man gifter sig under 18 år med en som är över 18 år, kallas det pedofileri.
Men i dåtiden fanns det inte pedofileri, det fanns bara tvung i giftermål.
Som vi vet Islam har inte gräns för giftermål, och det finns inte hellre tvung i giftermål.
Må Allah belöna Turban - bloggaren, hon gav verkligen en bra svar till en "person" som fråga nåt.
I alla fall här är svaret hon gav:
Äktenskapet fullbordades när Aisha r.a. var 9 år gammal. Aisha hade blivit tjej vid den åldern, vilket inte var ovanligt vid den tiden, och var inte längre barn.
Du undrar hur en vuxen man kan gifta sig med en 9-åring tjej; tjej, inte barn.
Mitt svar ger jag i form av en motfråga. Kallar du ”världens största demokrati” USA och dess grundare, som levde mer än ett millennium senare än Rasulullah Muhammad SAWS, för pedofiler? Om inte, varför inte? Låt oss titta på historiska fakta:
1) före 1886 var ålder för samtycke i sexuellt förhållande (äktenskap) i USA 6 år! 2) År 1887 flyttades den åldersgränsen till 10 år i staten Kalifornien. 3) År 1897 flyttade staten Kalifornien den åldern till 14 år, och resten av staterna följde deras exempel: vissa tog 14, vissa 16 och vissa 18 års gräns. 4) Fram till idag är ålder för samtycke till äktenskap i staten Massachusetts, 12 år. År 2009.
Pedofiler? Eller inte?
Det var inget konstigt mer än ett tusen år (mer än 1200 år! senare) efter Rasulullah Muhammads SAWS tid att vuxna män gifter sig med 6-åriga flickor, var - i Förenade Stater. Ingen av deras samtida tyckte att de var pedofiler.
Ha i åtanke att ingen av Rasulullah Muhammads SAWS samtida svurna fiender som använde sig av allt man bara kan tänka sig för att smäda honom, inte en enda av dem tänkte ens på att smäda honom för det äktenskapet. Hur kommer det sig? Jo, av samma anledning som vita kristna europeer som hade ockuperat en ny kontinent och grundat sin stat på land som de med våld hade stulit från deras urinvånare, inte tyckte att det var något underligt eller onormalt mer än ett tusen år senare.
Bismillahi Rahmani Rahim
Läs i din Herres namn, Han som har skapat – skapat människan av en grodd som sätter sig fast! Läs! Din Herre är den Främste Givaren, som har lärt [människan] pennans [bruk], lärt människan vad hon inte visste!
