Mahr i islam - brudgåva
Pris ske till Allah
Äktenskap är en av Allahs välsignelser, och en av Hans tecken.
Allah säger (betydelse av mening):
”Och bland Hans Tecken är detta, att Han skapade för er fruar från omkring er själva, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har orsakat ömhet och barmhärtighet (att uppstå) mellan er. Sannerligen, i detta finns verkligen tecken för ett folk som reflekterar”
[al-Room 30:21]
Allah beordrade förmyndarna (walis) att arrangera äktenskap för de som är under deras omsorg, då Han säger (betydelse av mening):
”Och gift bort de bland er som är singlar (en man som inte har någon fru och en kvinna som inte har någon make) och (gift bort) Salihoon (gudsfruktiga, passande) av era (manliga) slavar och kvinnobetjänter (kvinnliga slavar). Om de är fattiga, kommer Allah berika dem genom Hans Frikostighet. Och Allah är All-Tillräcklig för Hans skapelsers behov. All-Vetande (över tillståndet över folket).”
Det är tack vare de enorma fördelarna som serveras av äktenskap, så som att öka antalet i ummahn, och orsaka att Profeten (frid och välsignelser över honom) känner sig stolt framför de andra Profeterna, och för att skydda både maken och frun från att falla in i haraam.. och andra stora fördelar.
Men vissa walis sätter hinder i vägen för ett äktenskap, vilket förhindrar de under deras omsorg från att gifta sig i många fall.
Det är för att de överdriver angående mahr, och begär höga summor som en ung man som vill gifta sig inte har råd med, tills äktenskap blir någonting extremt svårt för många som vill gifta sig.
Mahr är en rättighet som getts till kvinnan, som påbjudits av islamisk sharia' som ett uttryck för mannens önskan att gifta henne. Allah säger (betydelse av mening):
”Och ge till kvinnorna (som ni äktar) deras Mahr (obligatoriska brudpengar gett från mannen till sin fru vid tiden av giftermålet) med ett gott hjärta”
[al-Nisa 4:4]
Detta betyder inte att kvinnan är en produkt som säljs, snarare är det en symbol av heder och respekt, och ett tecken att maken är villig att ha ansvar och fullfölja sina obligationer.
Sharia' har inte stipulerat en särskild gräns för mahr som inte bör överstigas, men (sharia) uppmuntrar att sänka mahr och hålla det enkelt.
Profeten (frid och välsignelser över honom) sade: ”Det bästa äktenskapet är det som är gjort enklast.”
Återberättad av Ibn Hibbaan, klassad som saheeh av al-Albaani i Saheeh al-Jaami, 3300.
Och han (frid och välsignelser över honom sade: ”De bästa av mahrs är de enklaste (eller som man mest har råd med).”
Återberättad av al-Haakim och al-Bayhaqi, klassad som saheeh av al-Albaani i Saheeh al-Jaami’, 3279.
Och Profeten (frid och välsignelser över honom) sade till en man som ville gifta sig: ”Leta (efter någonting att ge som mahr), även om det är en ring av järn.” (bukhari och muslim)
Profeten (frid och välsignelser över honom) satte det högsta exemplet för sin ummah i detta anseende, för att en klar förståelse av grundprinciperna skulle implementeras i samhället, och en känsla av enkelhet skulle spridas bland folket.
Abu Dawood (2125) och al-Nasaa'i (3375) rapporterade från Ibn Abbaas att Ali sade: ”Jag äktade Fatimah (må Allah vara nöjd med henne) och sade : ”Å Allahs Sändebud, låt mig gå vidare med äktenskapet.” Han sade: ”Ge henne någonting.” Jag sade: ”Jag har ingenting.” Han sade: ”Var är din HutamiSköld?” Jag sade, ”Jag hade den med mig. ” Han sade: ”Ge den till henne.” (Klassad som saheeh av al-Albaani i saheeh al-nasaa'i 3160)
Detta var Fatimas mahr, dottern till Allahs Sändebud (må Allahs frid och välsignelser vara över honom), ledaren av kvinnorna i Paradiset.
Detta förstärker det faktum att i Islam, är mahr inte någonting som söks för dess egen skull.
Ibn Maajah (1887) rapporterade att Umar ibn al Khattab sade: ”Var inte extrema angående brudgåvor till kvinnor, för om det var ett tecken av heder och ära i denna värld, eller ett tecken av fromhet inför Allah, så hade Muhammad (frid och välsignelser över honom) gjort det före er. Men han gav inte någon av sina fruar, och ingen av hans döttrar blev givna, mer än tolv uqiyah. En man kanske ökar brudgåvan(mahr) tills han känner förakt mot henne och säger, ”Du kostar mig allting jag äger, och har orsakat en stor prövning”. (Klassad som saheeh av al-Albaani i Saheeh ibn Maajah, 1532)
”Var inte extrema” betyder överdriv inte i att öka brudgåvan(mahr). ”En man kanske ökar brudgåvan tills han känner förakt mot henne” betyder, tills han börjar att hata henne när han fortfarande betalar av skulderna som kommit på grund av att mahr var för svår för honom, eller när han än tänker på det.
Från Haashiyat al-Sindi ala Ibn Maajah
Tolv uqiyah är lika med 480 dirhams, alltså ca 135 silver riyals (134,4). Detta var mahr till döttrarna och fruarna av Profeten (frid och välsignelser över honom).
Shaykh al-Islam [Ibn Taymiyah] sade i Majmoo' al-Fataawa, 32/194:
Den som funderar på att öka sin dotters mahr och be om mer än döttrarna till Allahs Sändebud(frid över honom) blev givna – medan de var de bästa kvinnorna i denna värld i alla aspekter – är en ignorant dåre. Samma gäller att fråga om mer än vad de Troendes Mödrar blev givna. Detta gäller även om man är välbärgad och har råd med det. Angående någon som är fattig, bör han inte ge en mahr som är större än vad han kan betala utan någon svårighet.
Han sade också i al-Fataawa al-Kubra:
Imam Ahmads ord enligt rapporteringen av Hanbal antyder att det är mustahabb för mahr att vara fyrahundra dirhams. Detta är en korrekt vy i fall där mannen har råd. Det är mustahabb att betala denna summa och inte mer.
I Zaad al-Ma'aad (5/178), citerade Ibn al-Qayyim några av de ahadeeth som indikerar att mahr bör sänkas och att det inte finns någon minimum belopp. Sedan sade han:
”Dessa ahaadeeth indikerar att det inte finns något minimum belopp för mahr... och att överdriva angående mahr är makrooh, och att det tar bort dess barakah (välsignelse)”
Alltså är det tydligt att vad människor gör dessa dagar, ökar mahr och överdriver angående det, är någonting som går emot sharee'ah.
Visdomen bakom att sänka mahr och att inte öka den är helt klar:
Det gör det enklare för människor att gifta sig, så att de inte vänder sig bort från det, vilket kommer resultera i alla möjliga former av moralisk och socialkorruption.
Källa: http://islamqa.info/en/10525
Kontakten mellan ett förlovat par
Det är ingenting fel i att ha kontakt med din fästmö för att komma överens om saker som har att göra med bröllopet, om det är gjort med vetskapen och uppsikten av hennes föräldrar, och det är fritt från något som helst uttryck av kärlek som inte är tillåtet mellan en man och en kvinna som inte är mahram. Det är välkänt att mannen är en ”främling” (icke-mahram) till sin fästmö tills bröllopskontraktet är gjort.
Det spelar ingen roll om kontakten sker via e-mail, vanlig post, eller över telefon, men det är bättre om korrespondensen är med hennes wali, endast.
Shaykh Saalih al-Fawzaan (må Allah bevara honom) blev frågad om en man som talar med sin fästmö över telefon – är det tillåtet enligt sharia' eller inte?
Han svarade:
”Det finns ingenting fel med en man som talar med sin fästmö över telefon, om det är efter att de gått med på att gifta sig med varandra, och konversationen är för att diskutera olika viktiga ämnen och bara är gjort så mycket som är nödvändigt, och det finns ingen fitnah involverat. Om det är gjort genom hennes wali är det bättre och mindre tveksamt.
End quote from al-Muntaqa, 3/163
Och Allah vet bäst
Källa:
http://islamqa.info/en/36807
Mannen i röda kalsonger
Förlovning inom Islam
Förlovning i enlighet med sharia' betyder att mannen frågar kvinnan om hennes hand i giftermål. De lärdas syn är att en förlovning är föreskrivet för den som vill gifta sig. Allah säger (vad som betyder):
”Och det är ingen synd över er om ni hintar till kvinnorna (att ni vill gifta er).”
[al Baqarah 2:235]
och det är återberättat att Profeten ( frid och välsignelser över honom) blev förlovad med Aisha (al-Bukhaari, al-Nikaah 4793). Och i al-Saheeh står det även att Sändebudet (frid och välsignelser över honom) blev förlovad med Hafsah (Al-Bukhari, al-Nikaah 4830)
Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) uppmuntrade den som vill förlova sig att titta på kvinnan som han önskade att fria till. Enligt hadithen, ”När någon av er föreslår äktenskap(friar) till en kvinna, om han kan titta på det som kommer uppmuntra honom att gifta sig med henne, låt honom då göra det.” (Abu Dawood, al-Nikaah, 2082; klassad som hasan by al-Albaani i Saheeh Abi Dawood, 1832).
Men inom Islamisk sharia finns inga specifika sedvanor som måste följas angående en förlovning. Vad några muslimer gör, utropar förlovningen, har en fest för att fira och utbyta gåvor, faller under seder som är tillåtna i princip, och ingen av dem är haram förutom dem som sharia indikerar är haram – vilket inkluderar utbytet av ringar mellan det förlovade paret, en sed som i arabiska är känt som ”dublah”.
Denna sed går emot sharia av följande anledningar:
1 – Vissa människor tror att dessa ringar ökar kärleken mellan paret och har en effekt på deras relation. Detta är en ignorant tro och är fäst vid någonting som det inte finns någon grund för i shariah och som inte har någon mening.
2 – Denna sed involverar imiterandet av ickemuslimer så som kristna och andra. Det är inte en muslimsk sed över huvud taget. Allahs Sändebud (frid och välsignelser över honom) varnade oss emot det när han sade, ”Ni kommer oundvikligen följa vägarna av de som kommit före er, (en) handlängd efter handlängd, aln efter aln, tills även om de gick in i ett ödlehål, kommer ni följa dem.” Vi sade, ”Å Allahs Sändebud, (menar du) judarna och de kristna?” Han sade, ”Vem annars?”(Rapporterad av al-Bukhaari, al-I’tisaam bi’l-Kitaab wa’l-Sunnah, 6889; Muslim, al-‘Ilm, 6723).
Och Profeten (frid och välsignelser över honom) sade, ”Den som imiterar ett folk är en av dem.” (Återberättat av Abu Dawood, al-Libaas, 4031; klassad som saheeh aval-Albaani in Saheeh Abi Dawood, 3401).
3- Denna förlovning äger oftast rum innan 'aqd (äktenskapskontraktet), i vilket fall det inte är tillåtet för mannen att sätta ringen på sin fästmös hand själv, eftersom hon fortfarande är en främling (icke-mahram) för honom, och har inte ännu blivit hans fru.
Slutligen, citerar vi orden av Shaykh Ibn ‘Uthaymeen (må Allah vara barmhärtig över honom) om detta ämnet:
”' Dublah' är ett ord som refererar till förlovningsringen. I princip är det inte någonting fel med ringar (de är tillåtna), förutom om det medföljer vissa trosuppfattningar, som vissa människor gör när mannen skriver sitt namn på ringen han ger till sin fästmö, och kvinnan skriver sitt namn på ringen hon ger sin fästman, med tron att detta kommer garantera bandet mellan dem. I detta fall är 'dublah' eller förlovningsring haram, eftersom det representerar en länk till någonting som det inte finns någon grund för i sharia' och som inte har någon mening. Liknande är det inte tillåtet för mannen att sätta ringen på kvinnans hand själv, eftersom hon inte ännu är hans fru, så hon är fortfarande en främling (icke-mahram) för honom: hon är inte hans fru förrän efter äktenskapskontraktet är gjort.”
Al-Fataawa al-Jaami’ah li’l-Mar’ah al-Muslimah, 3/914.
Källa: http://islamqa.info/en/20069
