Med Allahs hjälp ska jag insh'Allah få upp artiklar om Profeten Muhammeds(salAllahu aleyhi wa salam) sira(liv).. Det är viktigt alhamdulilah att få veta om Profeten Muhammed(salAllahu aleyhi wa salam) eftersom detta ger oss insikt i historian och högre imaan.. Det hjälper en bara vidare i sitt kämpande i denna värld..

---

Detta är historian om Elefantens folk, snabbt, och sammanfattat.

Det har redan blivit nämnt i historian av Dikets folk att Dhu Nuwas, den sista kungen av Himyar, en polyteist -- var den som beodrade dödandet av Dikets folk. De var kristna och deras mängd var ungefär tjugo tusen. Ingen av dem förutom en man vid namn Daws Dhu Tha'laban rymde. Han rymde till Ash-Sham där han sökte skydd hos Caesar, härskaren av Ash-Sham, som även var kristen. Caesar skrev till An-Najashi, kungen av Etiopien (Abyssinia), som var närmare till hemmet av mannen. An-Najashi skickade två guvernörer med honom:

Aryat och Abrahah bin As-Sabah Abu Yaksum, tillsammans med en stor armé. Armén kom in i Yemen och började söka genom husen och plundrade i sökandet av kungen av Himyar (Dhu Nuwas). Dhu Nuwas var senare dödad genom att drunkna i havet. Därför, var etiopierna fria att härska i Yemen, med Aryat och Abrahah som deras guvernörer. Fast, de brukade ständigt vara oense om olika saker, attackerade varandra, slogs mot varandra och krigade mot varandra, tills en av dem sade till den andra, "Det finns ingen anledning till att våra arméer slåss. Istället låt oss slåss (i en duell) och den som dödar den andra blir ledaren över Yemen."

Den andra accepterade kampen och det blev en duell. Bakom varje man fanns en kanal av vatten (för att hindra någon från att fly). Aryat fick övertaget och träffade Abrahah med sitt svärd, splittrade hans näsa och mun, huggandes på hans ansikte. Men 'Atawdah, Abrahas vakt, attackerade Aryat och dödade honom. Därför återvände Abrahah skadad till Yemen där han blev behandlad för sina skador och återhämtade sig. Han blev kommendör av den Abyssianska armén i Yemen.

Sedan skrev kungen av Abyssinia, An-Najashi till honom, skyllde på honom om vad som hänt mellan honom och Aryat, och hotade honom, svor att han skulle trampa på jorden i Yemen och hugga av hans panna. Därför, sände Abrahah ett bud med gåvor och vackra objekt till An-Najashi för att lugna och smickra honom, och en säck med jord från Yemen och en bit av hans klippta hår från pannan. Han sade i sitt brev till kungen, "Låt kungen gå på denna jord och fullfölja sin ed, och detta är mitt klippta hår från framsidan av mitt huvud som jag sänt till dig." När An-Najashi fick detta, var han nöjd med Abrahah och gav honom sitt godkännande.

Sedan skrev Abrahah till An-Najashi och sa att han skulle bygga en kyrka för honom i Yemen, sorten som aldrig blivit byggt förut. Därför, byggde han en enorm kyrka i San'a', hög och vackert byggd och dekorerad på alla sidor. Araberna kallade den Al-Qullays tack vare dess höjd, och för att om man kollade på den, skulle hans mössa vara i fara att ramla av då han lutade sitt huvud bakåt. Sedan beslutade sig Abrahah al-Ashram att tvinga Araberna att göra deras pilgrimsfärd till deras magnifika kyrka, så som de brukade göra pilgrimsfärd till Ka'bah i Mekkah. Han annonserade detta till sitt kungadömme (Yemen), men det var förkastat av Arab-klanerna av Adnan och Qahtan.

Quraysh var ilskna av detta så mycket att en av dem åkte till kyrkan och gick in i den en kväll. Han visade sig i kyrkan (naken) och sprang sedan iväg (flyendes från folket). När dess väktare sett vad han gjort, rapporterade de till sin kung, Abrahah, och sade; "En av Quraysh, har gjort detta i ilska över deras Hus i vars plats du har utnämnt denna kyrka." Av att höra detta, svor Abrahah att han skulle marschera till Huset av Mekkah (Ka'bah) och förstöra det sten för sten. Muqatil bin Sulayman nämnde att en grupp av män från Quraysh hade gått in i kyrkan och startat en eld. Så kyrkan fattade eld och kollapsade till marken.

Pågrund av detta, förberedde sig Abrahah och gick ut med en enorm och kraftfull armé så att ingen skulle kunna hindra honom från att fullfölja sitt uppdrag. Han tog med sig stora, kraftfulla elefanter som hade enorma kroppar som aldrig setts förut. Denna elefant kallades Mahmud och var sänd till Abrahah från An-Najashi, kungen av Abysinnien, speciellt för denna utflykt. Det har också blivit sagt att han hade åtta andra elefanter med sig; deras number har också rapporterats vara tolv, plus den stora, Mahmud - Och Allah Vet Bäst. Deras intention var att använda elefanterna att förstöra Ka'bah. De planerade att göra detta genom att fästa kedjor till pelarna av Ka'bah och placera de andra ändarna på elefantens nacke. Sedan skulle de få elefanten att dra dem så att Ka'bahs väggar skulle ner på en och samma gång.

När Araberna fick höra om Abrahas expedition, såg de det som en extremt viktig sak. De höll det som en obligation för dem att försvara det Heliga Huset och stå emot vem som helst som ville göra någonting mot det. Därför så, den noblaste mannen av folket av Yemen och den mäktigaste av deras ledare gick ut för att möta honom (Abrahah). Hans namn var Dhu Nafr. Han kallade sitt folk, och den som svarade på hans kall bland Araberna, att gå till krig mot Abrahah och slåss i försvar till det Heliga Huset. Han kallade folket till att stoppa Abrahahs plan att förstöra och ta ner Ka'bah. Folket svarade honom och de gick med i slaget mot Abrahah, men han vann över dem. Detta var Allahs vilja och Hans avsikt att hedra och ära Ka'bah.

Armén fortsatte på sin väg tills den kom till landet av Khath'am där den blev konfronterad av Nufayl bin Habib Al-Kath'ami med sitt folk, Shahran och Nahis klanerna. De slogs mot Abrahah men han vann över dem och fångade Nufayl bin Habib. Först ville han döda honom, men han förlät honom och tog honom som sin guide för att visa honom vägen till Al-Hijaz.

När de kom nära området av At-Ta'if, gick dess folk - folket av Thaqif - ut till Abrahah. De ville lugna honom då de var rädda om sin plats av dyrkan, vilket de kallade Al-Lat. Abrahah var vänlig mot dem och de sände en man vid namn Abu Righal med honom som en guide. När de kom till platsen Al-Mughammas, vilket är nära Mekkah, började de vila och satte upp läger. Sedan sände han sina trupper på plundringståg för att fånga alla djur från Mekkah, kameler och andra djur. Då fick de tag i ca tvåhundra kameler som tillhörde Adbul-Muttalib.

Ledaren av denna expedition var en man vid namn Al-Aswad bin Mafsud. Enligt vad Ibn Ishaq nämnde så, brukade några araber göra satir av honom (pågrund av delen han spelade i denna historiska händelse). Sedan skickade Abrahah en emissarie vid namn Hanatah Al-Himyari att gå in i Mekkah, beodrade honom att ta Quraysh överhuvud till honom. Han beodrade honom även att informera honom att kungen inte skulle slåss mot folket av Mekkah förutom om de skulle försöka hindra honom från att förstöra Ka'bah. Hanatah gick till staden och blev ledd till Abdul-Muttalib bin Hashim, som han gav Abrahahs meddelande till. Abdul-Muttalib svarade, "Vid Allah! Vi har ingen önskan att slåss mot honom, inte heller är vi i position att göra det. Detta är det Heliga Huset av Allah, och huset av Hans Khalil, Ibrahim, och om Han önskar att hindra honom (Abrahah) från att förstöra det, är det Hans Hus och Hans Heliga plats (att göra så). Och om Han låter honom närma sig det, vid Allah, vi har ingen anledning att försvara det från honom."

Så Hanatah sade, "Kom med mig till honom (Abrahah)."
Då följde Abdul-Muttalib med honom. När Abrahah såg honom, var han imponerad av honom, för Abdul-Muttalib var en stor och vacker man. Abrahah gick ned från sin stol och satte sig med honom på mattan på marken. Så bad han sin översättare att säga till honom, "Vad behöver du?"

Abdul-Muttalib svarade till översättaren, "Jag vill att kungen ska ge tillbaka mina kameler som han tagit ifrån mig som är två hundra i nummer."

Abrahah sade till sin översättare att säga till honom, "Jag var först imponerad av dig när jag såg dig, men nu drar jag mig tillbaka från dig efter att du talat med mig. Du frågar mig om tvåhundra kameler som jag tagit ifrån dig och lämnar ämnet om ett hus som är (grunden) för din religion och religionen av dina förfäder, som jag har kommit för att förstöra och du talar inte med mig om det."

Abdul-Muttalib sade till honom, "Sannerligen, är jag herren över mina kameler. När det gäller Huset, har den sin Herre Som ska försvara den."

Abrahah sade, "Jag kan inte bli förhindrad (från att förstöra den)."

Abdul-Muttalib svarade, "Så gör det då."

Det är sagt att ett antal av Arab ledarna följde med Adbul-Muttalib och försökte ge Abrahah en tredjedel av klanen Tihamahs rikedomar om han skulle gå tillbaka från Huset, men han vägrade och återvände Abdul-Muttalibs kameler till honom. Abdul-Muttalib återvände till sitt folk och beodrade dem att lämna Mekkah och söka skydd i bergens toppar, rädd över skadorna som kan bli pågrund av armén som var emot dem.

Sedan tog han tag i metallringen av Ka'bahs dörr, och tillsammans med andra i Quraysh, kallade han på Allah att ge dem vinst över Abrahah och hans armé. Abdul-Muttalib sade, lutandes på ringen till dörren av Ka'bah,
"Det finns ingenting som är mer viktigt nu för någon man just nu än försvaret av hans boskap och ägodelar. Så, O min Herre! Försvara Din ägodel. Deras kors och deras listighet vinner inte över din listighet vid tiden morgonen kommer."
Enligt Ibn Ishaq, så släppte Abdul-Muttalib ringen sedan, och de lämnade Mekkah och kom till bergstopparna. Muqatil bin Sulayman nämnde att de lämnade ett hundra djur (kameler) fästa nära Ka'bah och hoppades att några av armén skulle ta några utan rätten att göra så, och därför få hämnden från Allah på sigsjälva.

När morgonen kom, förberedde sig Abrahah att gå in i den heliga staden av Mekkah. Han förberedde elefanten som hette Mahmud. Han satte sin armé i rörelse, och de satte Elefanterna i riktning mot Ka'bah. Vid den stunden så kom Nufayl bin Habib till den och ställde sig nära den, och tog den vid dess öra, han sade, "Knäböj Mahmud! Sedan vänd tillbaka och återvänd dit du kom ifrån. För du är sannerligen, i den Heliga Staden av Allah." Sedan släppte han tag i elefantens öra och den knäböjde, efter att Nufayl bin Habib gått, och skyndade sig till bergen. Abrahahs män slog elefanten för att få den att resa sig, men den vägrade. De slog den på huvudet med yxor och använde stavar för att försöka få den ur dess ställning och få den att stå, men den vägrade. Så de vände honom mot Yemen, då reste han och gick snabbt. De vände honom mot Ash-Sham och han gjorde samma. De vände honom till öst och han gjorde samma sak. Sedan vände de honom till Mekkah och han knäböjde igen.

Sedan skickade Allah fåglar från havet mot dem, som svalor och hägrar. Varje fågel bar tre stenar av storleken av kikärtor och linser, en i varje klo och en i näbben. Alla som var träffade med dem blev förstörda, alla blev inte träffade. De flydde i panik längs vägen och frågade var Nufayl var så han kunde visa vägen hem. Nufayl var på toppen i bergen med Quraysh och Araberna av Hijaz och tittade på vreden som Allah hade fixat att gå ner på elefantens folk. Nufayl sade sedan, "Var ska de fly när den Ende Äkta Guden är Förföljaren, för Al-Ashram är slagna och inte i vinst."

Ibn Ishaq berättade att Nufayl sade dessa ord av poesi vid denna tid, (på engelska för orkar inte översätta denna delen)

"Didn't you live with continued support We favored you all with a revolving eye in the morning (i.e., a guide along the way). If you saw, but you did not see it at the side of the rock covered mountain that which we saw. Then you will excuse me and praise my affair, and do not grieve over what is lost between us. I praised Allah when I saw the birds, and I feared that the stones might be thrown down upon us. So all the people are asking about the whereabouts of Nufayl, as if I have some debt that I owe the Abyssinians.'' `Ata' bin Yasar and others have said that all of them were not struck by the torment at this hour of retribution. Rather some of them were destroyed immediately, while others were gradually broken down limb by limb while trying to escape. Abrahah was of those who was broken down limb by limb until he eventually died in the land of Khath`am. Ibn Ishaq said that they left (Makkah) being struck down and destroyed along every path and at every water spring. Abrahah's body was afflicted by the pestilence of the stones and his army carried him away with them as he was falling apart piece by piece, until they arrived back in San`a'. When they arrived there he was but like the baby chick of a bird. And he did not die until his heart fell out of his chest. So they claim.

This event is one of the favors Allah did for the Quraysh. He saved them from the People of the Elephant who had tried to tear down the Ka`bah and wipe out all traces of its existence. Allah destroyed them, defeated them, thwarted their plans, made their efforts in vain and sent them back routed. Although they were people who were Christians, and thus, their religion was closer to the True Religion (Islam) than the idolatry of the Quraysh, this event was a means of giving a sign and preparing the way for the coming of the Messenger of Allah . For verily, he was born during that same year according to the most popular opinion. So the tongue of destiny was saying, "We will not help you, O people of Quraysh, because of any status you may have over the Ethiopians (Abyssinians). We are only helping you in order to defend the Ancient House (the Ka`bah), which We will honor, magnify, and venerate by sending the unlettered Prophet, Muhammad , the Finality of all Prophets.''

Ibn Ishaq sade att när Allah sände Muhammed med profetskap, bland de saker han kunde nämna till Quraysh som välsignelser var att Allah hade favoriserat dem med Sina välsignelser, Han försvarade dem från Abysiniernas attack. Därför kunde de (Quraysh) vara säkra i Mekkah i en period. Allah sade,




Källa: Ibn Kathir


--------
Det har rapporterats i de två Sahihs att på Dagen av besegringen av Mekkah, sade Allahs Sändebud,salAllahu aleyhi wa salam, "Sannerligen, Allah förhindrade elefanten från Mekkah, och Han har get Sitt Sändebud och de troende autoriteten över den. Och sannerligen så har dess helighet återvänt just som när det var heligt igår. Så låt de som är närvarande informera de som är borta."

Från facebook gruppen: Islamic Awareness for the youth