Umm Salamah! Hind bint Abu Umayyah (radiAllahu Anha)
Bismillahir ar-Rahmanir ar-Raheem
Först ska jag beskriva kort vad Umm Salamah står för. Umm betyder Mor till, och Salamah är alltså hennes sons namn. Hennes namn är Hind [al-Makkhuzumiyah =klan namnet], men kallas alltså för Umm Salamah(ra)!
Iallafall, så var hon och hennes make, Abdullah ibn Abd al-Asad(ra), några av de första som blev muslimer. Det var bara ett fåtal som blev muslimer före dem. Och som de flesta vet, var det inte accepterat att bli muslim på den tiden, så nästan alla blev förföljda och dåligt behandlade. De enda som blev lämnade ifred var de som kom från stora klaner. Iallafall så hade inte Umm Salamah och hennes make det bra i Mekka den perioden, så Profeten Muhammed (saw) gav dem tillstånd att göra hijra(utvandra) till Abyssinia där det var fred.
Men när de precis skulle lämna Mekka, kom Umm Salamahs klan och sade till hennes make att han ej fick ta med henne. De misshandlade honom och slet henne därifrån. Och då såg makens klan att hon höll i sin son Salamah. De rusade till henne för att sedan slita sonen ifrån hennes armar för att behålla sonen i sin klan. Nu var hon ensam och deprimerad. Hon fick inte gå någonstans och grät nästan varje dag. På detta vis var det för henne i ca över ett år. En dag när hon satt där såg en förbiresande man henne sitta där, och han frågade hennes klan om de inte kunde släppa henne. Han pratade till dem tills deras hjärtan mjuknade lite. Och dessutom blev det ordnat för henne att hon fick sin son tillbaka.
Dessa ord som kommer är från henne:
"Jag ville verkligen inte stanna kvar i Mekka för att vänta på en som ville resa med mig för jag var rädd att någonting skulle ske som skulle fördröja eller förhindra mig från att komma fram till min make. Så jag fixade till min kamel snabbt, placerade min son på mitt knä och försvann mot Medina. Jag hade precis nått Ta'nim (ca 5 km från Mekka) när jag mötte Uthman ibn Talhah. (Han hade hand om Kaba' innan islam kom, och hade inte blivit muslim ännu).
'Var är du på väg, dotter till Zad ar-Rakib?' frågade han.
'Jag är på väg till min make i Medina.'
'Och det är ingen med dig?'
'Nej vid Allah. Förutom Allah och min lille pojk här.'
'Vid Allah. Jag ska inte överge dig tills du når Medina,' lovade han.
Han tog då tyglarna på min kamel och ledde oss vidare. Jag har, vid Allah, aldrig träffat en mer generös och nobel Arab än honom. När vi kom fram till en viloplats, fick han min kamel att knäböja sig, vänta tills jag gått ned, leda kamelen till ett träd och knyta fast den. Han gick därefter till en annan träds skugga. När vi hade vilat fixade han iordning kamelen och ledde oss vidare. Detta gjorde han varje dag tills vi kom fram till Medina. När vi kommit till en by nära Quba (ungefär tre km från Medina) som tillhörde Banu Amr ibn Awf, sade han : ' Din make är i denna by. Gå in i den med välsignelser från Gud.' då vände han och red tillbaka till Mekka."
Deras vägar möttes äntligen efter en lång separation. Umm Salamah var överlycklig att få träffa sin make och få vara med hela familjen samtidigt. Mäktiga och händelserika ting skedde därefter. Det var slaget i Badr, där Abu(pappan till) Salamah slogs i. Muslimerna kom hem med vinst och extra stärkta. Sedan var det slaget av Uhud där muslimerna blev svårt testade. Abu Salamah kom tillbaka från detta kriget väldigt sårad. Han verkade i början bli bättre av vården, men hans sår läkte inte helt och blev sängliggandes.
En gång när Umm Salamah tog hand om honom, sade han till henne:
"Jag hörde Guds Sändebud(saw) säga, 'När någonting svårt händer en borde man säga "Vi är sannerligen från Gud och till Honom ska vi säkerligen återvända.' Och han ska be, 'O Herre ge mig någonting bättre tillbaka av detta som bara Du,Högsatt och Mäktig, kan ge."
Abu Salamah var sjuk i flera dagar.
En morgon kom Profeten Muhammed(saw) för att träffa honom. Besöket var längre än vanligtvis. När Profeten fortfarande var vid hans säng avled Abu Salamah. Med sina välsignade händer stängde Profeten ögonen på sin döda kompanjon. Sedan lyfte han händerna till himlen och bad: "O Herre, förlåt Abu Salamah. Höj honom upp till de som är nära Dig. Ta hand om hans familj i alla stunder. Förlåt oss och honom, O Herren över världarna. Bred ut hans grav och gör det ljust för honom."
Umm Salamah kom ihåg bönen från Profeten som hennes make nyligen lärt henne. Hon började säga den.. Men avbröt sig själv i tårar. Till sist fick hon sagt det "Ge mig någonting bättre tillbaka".. Hon tänkte för sig själv att ingen var bättre för henne än Abu Salamah.
Nu började hon kallas för "Ayyin al-arab", en som förlorat sin make. Hon kände sig väldigt ensam och sade att hon var en främling i ett främmande ställe. Men hon tog Profetens råd att inte gråta framför andra.
Alla följeslagare kände med Umm Salamah, och ville inte se henne vara ledsen. När hennes idda på tre månader var över, så friade Abu Bakr till henne. Men hon tackade nej. Och därefter friade Omar till henne, men hon ville inte. Slutligen närmade sig Profeten Muhammed(saw) till henne. Hon svarade:
"O Guds Sändebud, jag har tre dåliga saker. Jag är extremt avundsjuk,, och jag är rädd att du ska se någonting i mig som gör dig arg och som gör att Allah straffar mig. Jag är en kvinna som levt många år och jag är även en kvinna med en ung familj."
Profeten Muhammed(saw) svarade:
"Angående avundan du nämnde , ska jag be till Allah den Allsmäktige att låta det försvinna från dig. Angående åldern, har jag samma problem som dig. Angående din familj i nöd, så är din familj min familj."
De gifte sig och Allah hade besvarat hennes bön att få någonting bättre än sin make. Och efter den dagen, var hon inte bara modern av Salamah, utan även en moder av de troende, Umm al Mu'minin!
Det är sagt att ingen av Profetens fruar kunde tävla med Aisha och Umm Salamah när det gällde att lära sig hadither. Det var många som gick till Umm Salamah för att få höra detaljer om Profetens liv och olika hadither. Hon älskade att lära sig om Islam och fick den bästa läraren. En gång frågade hon Profeten Muhammed(saw) :
"Allahs Sändebud! Ska vi förstöras medans det finns folk som är rätttrogna (salih) bland oss?"
Och Profeten svarade:
"Ja, om det finns mycket dåligheter."
Hon sade även att Profeten hade sagt till henne att fasta tre dagar varje månad, med start på en måndag eller torsdag. När han var i hemmet var den bön han sade mest : "Kontrollanten av hjärtan, gör mitt hjärta fast i Din tro"
Denna kvinnan, var även med i några krig där hon försvarade Profeten(saw) och var med och bar på de skadade. Hon var mycket generös, snäll och vis.
Hon har varit med och återberättat 378 hadith från Profeten(saw), och är alltså efter Aisha i mängden hadith av Profetens fruar. Hon dog år 61 A.H, och blev 84 år gammal.
Källor: Companions of the Prophet 1 av AbdulWahid hamid
http://www.islamweb.net/ver2/archive/article.php?lang=E&id=139113
Alhamdulilah, här var berättelsen om en tålamodig, modig och intelligent kvinna!
Kom ihåg, att utan Umm al-Mu'minin, hade vi inte fått del av Profeten Muhammeds(saw) läror i hemmet!
Må Allah ge oss starkare tro
Må Allah göra oss mer och mer lika Profetens följeslagare och Profeten(saw)
Må Allah skänka oss alla Paradiset
Må Allah, Kontrollanten av hjärtan, göra våra hjärtan fasta i vår tro!
Ameen
Först ska jag beskriva kort vad Umm Salamah står för. Umm betyder Mor till, och Salamah är alltså hennes sons namn. Hennes namn är Hind [al-Makkhuzumiyah =klan namnet], men kallas alltså för Umm Salamah(ra)!
Iallafall, så var hon och hennes make, Abdullah ibn Abd al-Asad(ra), några av de första som blev muslimer. Det var bara ett fåtal som blev muslimer före dem. Och som de flesta vet, var det inte accepterat att bli muslim på den tiden, så nästan alla blev förföljda och dåligt behandlade. De enda som blev lämnade ifred var de som kom från stora klaner. Iallafall så hade inte Umm Salamah och hennes make det bra i Mekka den perioden, så Profeten Muhammed (saw) gav dem tillstånd att göra hijra(utvandra) till Abyssinia där det var fred.
Men när de precis skulle lämna Mekka, kom Umm Salamahs klan och sade till hennes make att han ej fick ta med henne. De misshandlade honom och slet henne därifrån. Och då såg makens klan att hon höll i sin son Salamah. De rusade till henne för att sedan slita sonen ifrån hennes armar för att behålla sonen i sin klan. Nu var hon ensam och deprimerad. Hon fick inte gå någonstans och grät nästan varje dag. På detta vis var det för henne i ca över ett år. En dag när hon satt där såg en förbiresande man henne sitta där, och han frågade hennes klan om de inte kunde släppa henne. Han pratade till dem tills deras hjärtan mjuknade lite. Och dessutom blev det ordnat för henne att hon fick sin son tillbaka.
Dessa ord som kommer är från henne:
"Jag ville verkligen inte stanna kvar i Mekka för att vänta på en som ville resa med mig för jag var rädd att någonting skulle ske som skulle fördröja eller förhindra mig från att komma fram till min make. Så jag fixade till min kamel snabbt, placerade min son på mitt knä och försvann mot Medina. Jag hade precis nått Ta'nim (ca 5 km från Mekka) när jag mötte Uthman ibn Talhah. (Han hade hand om Kaba' innan islam kom, och hade inte blivit muslim ännu).
'Var är du på väg, dotter till Zad ar-Rakib?' frågade han.
'Jag är på väg till min make i Medina.'
'Och det är ingen med dig?'
'Nej vid Allah. Förutom Allah och min lille pojk här.'
'Vid Allah. Jag ska inte överge dig tills du når Medina,' lovade han.
Han tog då tyglarna på min kamel och ledde oss vidare. Jag har, vid Allah, aldrig träffat en mer generös och nobel Arab än honom. När vi kom fram till en viloplats, fick han min kamel att knäböja sig, vänta tills jag gått ned, leda kamelen till ett träd och knyta fast den. Han gick därefter till en annan träds skugga. När vi hade vilat fixade han iordning kamelen och ledde oss vidare. Detta gjorde han varje dag tills vi kom fram till Medina. När vi kommit till en by nära Quba (ungefär tre km från Medina) som tillhörde Banu Amr ibn Awf, sade han : ' Din make är i denna by. Gå in i den med välsignelser från Gud.' då vände han och red tillbaka till Mekka."
Deras vägar möttes äntligen efter en lång separation. Umm Salamah var överlycklig att få träffa sin make och få vara med hela familjen samtidigt. Mäktiga och händelserika ting skedde därefter. Det var slaget i Badr, där Abu(pappan till) Salamah slogs i. Muslimerna kom hem med vinst och extra stärkta. Sedan var det slaget av Uhud där muslimerna blev svårt testade. Abu Salamah kom tillbaka från detta kriget väldigt sårad. Han verkade i början bli bättre av vården, men hans sår läkte inte helt och blev sängliggandes.
En gång när Umm Salamah tog hand om honom, sade han till henne:
"Jag hörde Guds Sändebud(saw) säga, 'När någonting svårt händer en borde man säga "Vi är sannerligen från Gud och till Honom ska vi säkerligen återvända.' Och han ska be, 'O Herre ge mig någonting bättre tillbaka av detta som bara Du,Högsatt och Mäktig, kan ge."
Abu Salamah var sjuk i flera dagar.
En morgon kom Profeten Muhammed(saw) för att träffa honom. Besöket var längre än vanligtvis. När Profeten fortfarande var vid hans säng avled Abu Salamah. Med sina välsignade händer stängde Profeten ögonen på sin döda kompanjon. Sedan lyfte han händerna till himlen och bad: "O Herre, förlåt Abu Salamah. Höj honom upp till de som är nära Dig. Ta hand om hans familj i alla stunder. Förlåt oss och honom, O Herren över världarna. Bred ut hans grav och gör det ljust för honom."
Umm Salamah kom ihåg bönen från Profeten som hennes make nyligen lärt henne. Hon började säga den.. Men avbröt sig själv i tårar. Till sist fick hon sagt det "Ge mig någonting bättre tillbaka".. Hon tänkte för sig själv att ingen var bättre för henne än Abu Salamah.
Nu började hon kallas för "Ayyin al-arab", en som förlorat sin make. Hon kände sig väldigt ensam och sade att hon var en främling i ett främmande ställe. Men hon tog Profetens råd att inte gråta framför andra.
Alla följeslagare kände med Umm Salamah, och ville inte se henne vara ledsen. När hennes idda på tre månader var över, så friade Abu Bakr till henne. Men hon tackade nej. Och därefter friade Omar till henne, men hon ville inte. Slutligen närmade sig Profeten Muhammed(saw) till henne. Hon svarade:
"O Guds Sändebud, jag har tre dåliga saker. Jag är extremt avundsjuk,, och jag är rädd att du ska se någonting i mig som gör dig arg och som gör att Allah straffar mig. Jag är en kvinna som levt många år och jag är även en kvinna med en ung familj."
Profeten Muhammed(saw) svarade:
"Angående avundan du nämnde , ska jag be till Allah den Allsmäktige att låta det försvinna från dig. Angående åldern, har jag samma problem som dig. Angående din familj i nöd, så är din familj min familj."
De gifte sig och Allah hade besvarat hennes bön att få någonting bättre än sin make. Och efter den dagen, var hon inte bara modern av Salamah, utan även en moder av de troende, Umm al Mu'minin!
Det är sagt att ingen av Profetens fruar kunde tävla med Aisha och Umm Salamah när det gällde att lära sig hadither. Det var många som gick till Umm Salamah för att få höra detaljer om Profetens liv och olika hadither. Hon älskade att lära sig om Islam och fick den bästa läraren. En gång frågade hon Profeten Muhammed(saw) :
"Allahs Sändebud! Ska vi förstöras medans det finns folk som är rätttrogna (salih) bland oss?"
Och Profeten svarade:
"Ja, om det finns mycket dåligheter."
Hon sade även att Profeten hade sagt till henne att fasta tre dagar varje månad, med start på en måndag eller torsdag. När han var i hemmet var den bön han sade mest : "Kontrollanten av hjärtan, gör mitt hjärta fast i Din tro"
Denna kvinnan, var även med i några krig där hon försvarade Profeten(saw) och var med och bar på de skadade. Hon var mycket generös, snäll och vis.
Hon har varit med och återberättat 378 hadith från Profeten(saw), och är alltså efter Aisha i mängden hadith av Profetens fruar. Hon dog år 61 A.H, och blev 84 år gammal.
Källor: Companions of the Prophet 1 av AbdulWahid hamid
http://www.islamweb.net/ver2/archive/article.php?lang=E&id=139113
Alhamdulilah, här var berättelsen om en tålamodig, modig och intelligent kvinna!
Kom ihåg, att utan Umm al-Mu'minin, hade vi inte fått del av Profeten Muhammeds(saw) läror i hemmet!
Må Allah ge oss starkare tro
Må Allah göra oss mer och mer lika Profetens följeslagare och Profeten(saw)
Må Allah skänka oss alla Paradiset
Må Allah, Kontrollanten av hjärtan, göra våra hjärtan fasta i vår tro!
Ameen
Kommentarer
Postat av: Vendela
Tycker mycket om det du skrivit! Skojigt att se lite fina saker och inte bara det vanliga sakerna som man kan läsa om varje dag. ;)
