SubhanAllah, Alhamdulillah, La illaha illAllah, Allahu akbar! Vår resa en dag tar slut här på jorden. Döden är konstant närvarande och jag ber att få komma till Allah i högsta iman, starkaste tro på Honom. Allt är skrivet och bläcket har torkat. Vi vet inte när och hur vi ska möta vår Skapare. Var dag är en gåva. Varje andetag vi får en välsignelse. Jag lever idag och hjärtat slår. Förra året. En gång när jag bad så fick jag den starkaste smärtan jag någonsin känt i hjärtat. I bönen skrek jag men avbröt inte utan fortsatte. Hann tänka att subhanAllah, att få dö när jag är närmast Allah vår Skapare. Döden finns här. Jag är inte rädd längre för den. Jag är rädd för att göra Allah arg och söker ständigt Hans eviga Barmhärtighet och förlåtelse. När någon muslim dör så tvättar någon anhörig eller syskon i Islam han/henne. Lindar in personen i ett vitt tyg. Sedan läggs man i sin plats i jorden vänd mot Mecca. Allting lugnt och vackert. Orden sades till mig "När du dör så ska jag tvätta dig inshAllah" Så stora vackra ord jag aldrig glömmer. Be för mig då och jag ska be för er. Jag ber till Allah att vägleda dig till Honom vår Skapare. Jag ber till Allah att du kommer. Jag ber till Allah att du säger att " Det finns bara en Gud och Muhammed s.a.w.är hans budbärare"